Ma och Pa del 4: Sista dagarna

Morgonen efter hemkomsten från Syrien fick mamma och pappa sova ut, de lyckostarna, vilket de verkade göra ända tills jag kom tillbaka från universitetet vid 13-tiden. Under tiden jag varit borta hade vår Level 6-grupp delats in i en A- och en B-grupp; en sämre och en bättre. Jag hade redan innan mamma och pappa kom sagt att jag ville vara i den sämre, eftersom att ett hopp från nivå 4 till 6+ är att ta i! Dock stannade min favorit feministlärare i den andra klassen, och i utbyte fick vi en extremt tråkig lärare (som nu efter 3 veckor har blommat ut en del) som satt och tittade ner i bordet hälften av lektionen medan vi hade grupparbete. I och med detta kände jag att jag verkligen inte hade missat något under min frånvaro, utan snarare fått ut såååå mycket mer av tiden! Det försäkrade även mina klasskompisar mig om, som såg halvt sömnfärdiga ut av lektionen...

Väl hemma satt mamma och pappa och åt frukost samtidigt som de samtalade med Umm Bakr och resten av familjen. Även om jag egentligen hade tänkt att ordna en lägenhet som jag, mamma och pappa kunde bo i, gick det så bra i familjen att vi stannade "hemma" resten av tiden. Det var faktiskt ganska mysigt att ha alla under samma tak - allt gick så mycket enklare och bättre än jag hade trott. Och ett gott tecken var när Reem under de sista dagarna till och med gick omkring utan något på huvudet; som om pappa - den främmande mannen i huset - hade blivit en i familjen! Kul att se.

ovan: jag och plastmamma (inte populärt uttryck ;-) ) plus mamma skalar och äter granatäpplen - en av Jordaniens alla lokala delikatesser!

På eftermiddagen var jag tvungen att ta mig ner till biblioteket och låna om mina böcker - och då följde även mamma och pappa med. Sedan gick vi i hantverksaffärer i Jabal Amman, och hittade gulliga, handgjorda, gosedjurskameler i alla färger och mönster.. Pappa satt under tiden som jag och mamma strosade runt på mitt stammiskafé och försökte fixa min dator, som varken hade internet eller ljud. Det var mycket som kretsade kring själva internetfrågan, då jag gärna vill kunna använda min laptop hemma, och inte behöva anpassa mig till när den enda familjedatorn är ledig, och dessutom kunna skriva på svenska utan problem ;-) Jag kan meddela att jag i detta nu skriver från mitt rum (- länge leve trådlöst internet! -), men det skulle komma att fixa sig långt efter att mamma och pappa landat på Arlanda...

ovan: jag trivs bra i barnhörnan på mitt stammiskafé, som även har en massa böcker - igår trodde någon ändå bara att jag var 15 år!(?)

Förbud: fotografering på universitetet

Den nästsista dagen följde mamma och pappa med mig till universitetet på morgonen, för att ytterligare få en inblick i min vardag. När vi kom till The Main Gate tog pappa upp sin kamera och ville naturligtvis föreviga huvudingången till Jordaniens största universitet på bild. När vi ville bli insläppta av vakterna, var den ena av dem dock väldigt sur (även om han vanligtvis brukar le och släppa in mig utan att jag behöver visa upp student-ID) - han hade sett pappa fotografera! Med Isabelle och Karin sade de bara - Ahlan wa sahlan - så fick vi komma in, men med mamma och pappa behövde vi få ett speciellt papper som tillstånd innan vi kunde ta oss förbi vakten. Och pappa fick lova att inte ta upp kameran inne på Campuset. Hm.

ovan: "det förbjudna fotot" - jag och mamma framför University of Jordan (den sure vakten står i ingången..)
nedan: undrar om detta foto är tillåtet? Universitetstoaletten - det är bara att stå!

Väl på lektionen blev mamma och pappa behandlade som vilka studenter som helst, och fick också läsa med i en dikt av Nizar Qabbani. De förstod givetvis ingenting, eftersom engelska i princip är bannlyst från klassrummet, men var ändå tappra och stannade kvar hela lektionen. Efter att ha tagit oss en lätt lunch på vårt juiceställe Sefeen, och hälsat på Bilal på jobbet, åkte vi hem för att vila oss lite inför eftermiddagens familjeutflykt med Imam Mustafa.

ovan: jag och mamma springer mellan bilarna, över vägen, för att komma till mitt bostadsområde - Umm Uthaina
nedan: på denna gata bor jag...

nedan: ... i detta hus, på andra våningen.

Mustafa kom lite försenad och tutade på oss att komma ner till bilen. Tillsammans med oss samt hans fru och tre barn var bilen minst sagt smockad! Fram med arabiskt kaffe - den arabiska gästfriheten får visst även uttryck i bilen ;-) Målet för vår lilla utflykt var Salt - staden som hela min värdsläkt härstammar ifrån och som var Jordaniens huvudstad innan Amman. Istället för att ta den korta Saltvägen, som jag har åkt med Yasser, tog vi en omväg som visade sig vara mycket vacker - via den kristna byn (staden?) Fuheis, profeten Shuaibs moské och grav samt en massa vacker utsikt utöver Jordandalen och Palestina. Vi kunde se en massa fruktträd längs vägkanterna, och oliverna började knoppa ut... Själva besöket i Salt blev en blixtvisit, med besök vid Jordaniens äldsta skola, för att sedan fortsätta till profeten Joshuas (den 10 meter långe ;-) ) grav en liten bit utanför stan. Vad som dock gjorde mig glad var att Mustafa inte alls trodde att alla var längre förr, vilket hela min värdfamilj gjorde efter att jag och Mona besökt graven en månad tidigare, utan att anledningen till den långa graven var att man inte visste exakt var han var begravd. En mycket bättre förklaring, enligt min mening. Bakom moskén ligger nu även Abu Bakrs mamma begravd (hon som dog tre dagar innan mamma och pappa kom), så vi gick även och hälsade på hennes grav. Ett känslosamt besökt tillsammans med Mustafa och Co.

ovan: vid Abu Bakrs mammas grav...
nedan: mamma, pappa och schejken ;-)

Därefter åkte vi och hälsade på några vänner till släkten, och bjöds på kaffe och te och allt som hör till. Sedan väntade ytterligare ett släktbesök i byn Umm Jose, varifrån hela Umm Bakrs och Mustafas släkt kommer ifrån. Här fick även jag och mamma titta på ena dotterns brudklänning - hon gifte sig faktiskt i förrgår - och hennes förlovningskort. Jag blev helt chockad när hon sade att hon bara var 20! För det första tyckte jag att hon såg äldre ut, och att det är synd att vissa gifts bort, eller gifter sig av egen fri vilja, så tidigt. Efter släktbesöket kunde vi återvända hem, nöjda och belåtna.

ovan: jag och mamma på ett tak i Umm Jose vid solnedgången...

Sista dagen

Mammas och pappas sista dag innehöll inte så mycket informationsnyttigt. Den spenderades mest på både MeccaMall och CityMall, där vi bland annat köpte en dammsugare till familjen. En mycket uppskattad, och nödvändig, present nu när nästan hela lägenheten är täckt med långhåriga heltäckningsmattor inför vintern.. I gengäld fick mamma och pappa även en antik vas (från Umm Bakrs mamma) och turkiskt kaffe att ta med sig hem. Pappa gav även vår gamla digitalkamera till familjen. Den har använts flitigt av döttrarna, som nu knappast kan leva utan den ;-)

På kvällen åkte jag och mamma ner till Downtown för att köpa lite presenter hem, och här gick prutandet lite bättre. Jag är ganska road av det. Men efter Damaskus känns ändå Ammans gamla stadskärna väldigt liten, och nästan tråkig. Men fynda kan man göra i alla fall. Ska bli roligt att höra hur Jonas reaktion blir när han får presenten ;-)

Flyget gick som vanligt mitt i natten, och jag, Yasser och Bilal följde med ut till flygplatsen. Avskedet gick nästan smärtfritt. Det är ju ändå inte såå länge kvar tills jag ser dem igen, och tiden går väldigt snabbt nu... Men under veckan efter mammas och pappas besök kom och gick hemlängtan till och från, och framförallt när jag får höra vad som äts därhemma och hur länge man kan stå under en varm dusch utan att vattnet tar slut! Dock har jag kunnat njuta av havregrynsgröt med lingonsylt i två veckor nu - och den smakar precis som hemma! - men tyvärr tog ingredienterna slut igår, så nu vet jag inte vad jag ska ta mig till...

Det var i alla fall en väldigt roligt att kunna visa mamma och pappa allt som tillhör mitt vardagsliv här, och lite till! Det är ju ändå ganska olikt det därhemma...