Jo, jag vet... Jag har varit dålig på att uppdatera bloggen på sista tiden, men det finns anledningar mer än att jag har haft en del för mig - vårt internet har krånglat och min dator likaså, så jag har sprungit från internetcafé till språkcentret för att kunna ha koll på mejlen... Men nu är anslutningen tillbaka, al-hamdulillah! (Thank's God)
Maj månad påbörjades med valborgsfirande med oss fem svenskar, några fler skandinaver och Elias, en jordanier som pluggat ett halvår i Lund. Även om vår valborg verkligen inte går upp emot champagnefrukost i stadsparken etc. i Lund, så gjorde vi vårt bästa... Vi började med förfest i huset - och det är konstigt hur mycket alkoholen tar när man inte dricker den så ofta. Innan vi ens hunnit lämna huset hade de flesta av oss redan "rubber legs"... Istället för taxi hade vi denna kväll Elias som chaffis, även om han också fått i sig en hel del...
Elias är den glade, längst ner i bild ;-)
Vi började med att åka in till baren La Calle i Jabal Amman, där vårt festande blev stört av att det sändes en fotbollsmatch, vilket gjorde att det inte fanns någon musik. En stund senare hamnade vi på gayklubben RGB, där vi tjejer hade fritt inträde medan killarna fick betala ;-) Dessutom vantrivdes Elias något oerhört efter att ha varit hett lockbete, så vi lämnade efter en stund stället, även om musiken var riktigt bra, och hamnade på Club Myth (liknande Stureplan) där rikemanseliten visar upp sina pengar och dansar loss i kläder som inte är heltäckande ;-) Efter ett par timmars dansande till hög musik (Helen har alltid med sig öronproppar - mkt smart!) återvände vi med vår fulle, men mycket duktige, chaufför hem - lagom tills morgonbönen...
På fredagen åkte jag, Sanna och Helen på en liten dagsutflykt till romarstaden Jerash, som är Jordaniens arkeologskatt nr 2, efter Petra. Vi tog den lokala bussen från Amman, och åkte norrut bland höga berg och djupa dalar i en timme - för ynka 3 kronor! Visst, bussen var inte av svensk standard (min sits var typ knäckt...), men vi färdades som enda västerlänningar med lokalbefolkningen - kul! Väl framme var vi dock inte ensamma som vitingar - det fanns gott om turister, felt klädda i shorts och linnen, och dessutom rödbrända av solen ;-) Vi har nog ändå anpassat oss ganska bra, när till och med en av försäljarna tilltalade oss på arabiska! Jag hade ganska stora förväntningar på Jerash, och blev nog ändå lite besviken, även om det självklart var vackert. Det vi såg var pelare av alla de slag... Staden skall visst kallas De tusen pelarnas stad, eller nåt sånt, men jag tror nog att det finns fler än 1000 pelare där. Vi som jordanska studenter fick förresten komma in för en halv dinar (ca 5 kr), medan vanliga turister betalar 8 dinarer!


Fördelar fördelar... Det kommer nog att bli fler nu när vi för en vecka sedan äntligen fick vårt efterlängtade uppehållstillstånd!!