Vintern har kommit - med kultur och regn i stora mängder!

Tre veckor med plugg har passerat sedan mamma och pappa lämnade Amman. För min del har tiden mest handlat om att anpassa mig till det alltmer kyliga klimatet, försöka motivera mig till att göra läxorna, börja med mina två kommande c-uppsatser, träna och vara kulturell...

Plugg, plugg, plugg...

Jag har insett att skillnaden mellan att vara trött på plugget i hemma i Sverige och här, är att man hemma har för mycket, medan plugget här snarare är tröttsamt för att det är så oinspirerande, för att inte säga tråkigt. Dock måste jag medge att lektionerna under sista tiden har blivit lite mer intressanta, då vi numera diskuterar samhällsrelaterade ämnen på lektionerna mer än vi läser och har börjat läsa berömda arabiska poeters verk, som exempelvis palestinska Mahmoud Darwish.

För två veckor sedan skulle våra två level 6-grupper ha möte med el-Mudir (högsta hönset på Language Center, som dessutom är släkt med Abu Bakr). Vår diskussion om kvalitén på undervisningen var ett skämt, istället för att ta våra synpunkter på allvar bad han en av oss att sjunga bulgariska sånger, och frågade mer om vi trivdes i Jordanien. Och de fyra kvinnliga lärarna vid sidorna om honom gjorde inte mycket annat än log. Nej, vi var alla besvikna när vi gick därifrån; det är mycket som ska till för att ens röst ska bli hörd.

Oriental dance!

Jag har enda sedan jag var i Egypten velat lära mig dansa såsom de gör på bröllop härnere i arabvärlden... Slutligen hittade jag ett danscenter här (det finns då inte många), och efter en första provlektion bestämde jag mig för att testa i en månad. Tre gånger i veckan dansar vi. Gruppen är liten och trevlig, och består utav enbart araber och mig ;-) Vi har sådana här paljett-"kjolar" runt höfterna så att alla rumprörelser ska synas ännu mer. Det är riktigt roligt! Och jobbigt för den delen, vi är alla helt blöta efter entimmeslektionen. Men jag känner redan att jag skulle kunna imponera med mina rörelser om jag skulle gå på ett bröllop nu, och egentligen är det bara i Egypten som alla verkligen kan dansa. Reem, t.ex. här har ingen taktkänsla eller något.

Samtidigt som dansen håller på, går jag ju också till gymmet. Jag har aldrig riktigt tyckt om att träna på detta sätt förut, men nu när man är kompis med tränarna är det riktigt roligt att gå dit! Så, fysiskt sett håller jag igång i alla fall ;-)

Hedersmord - både i klassrummet och på teaterscenen

I måndags gick jag på teater för första gången här, tillsammans med Helen och några klasskompisar. Vi gick på en pjäs om hedersmord, ett av Jordaniens känsligaste ämnen för tillfället, då i snitt ett hedersmord begås varje vecka! Pjäsen var dessutom på standardarabiska, vilket gjorde det hela ännu mer intressant. Det var nederländska ambassaden som hade sponsrat detta projekt, och man blir ju självklart stolt när de kan se till att en pjäs sätts upp som kritiserar ett synsätt som ändå är ganska vanligt här, även om presentatrisen av teatern påstod att det handlar om en ytterst liten del av befolkningen. Rose, min australienska kompis, hade varit där dagen efter, då pjäsen följdes av en diskussion med 15-16-åriga ungdomar, som nästan alla tyckte att det är ok enligt islam att döda sin syster, dotter eller fru, om hon skadar familjens "heder". Hm. Intressant, men skrämmande.

Igår i skolan hade vi dessutom "media-lektion", vilket innebär att vi diskuterar nyhetsartiklar som vi har läst i veckans tidningar. Jag hade valt ut en ledarspalt som just diskuterade hedersmord, till och med sådana som har begåtts med skrivmejslar, tänger och sist men inte minst en "dishdash" (det vita klädesplagget som män exempelvis bär i Saudiarabien, ett slags lucianattlinne) som strypmedel. Halva lektionen gick sedan åt att diskutera detta ämne - och även om det redan var varmt i klassrummet (vi har ju fortfarande ingen luftkonditionering), så steg temperaturen ytterligare efter denna diskussion.

Nya vänskapskretsar

Denna termin har jag lämnat mina tankar om att jag endast vill umgås med jordanier, och umgås numera med ett brett spektrum av folk. Det är ändå skönt att kunna diskutera saker med folk som delar ens åsikter mer, och som är vana att diskutera utan att alltid ha rätt. Några av dem är:

Britterna - består av Jackson (som jag pluggade dialekt med i somras) och hans två volontärkompisar som alla jobbar med mänskliga rättigheter härnere. Genom att umgås med dem har jag verkligen insett att britter har en extremt kul humor - vi skrattar ju igenom en hel middag...

Benedetta - som pluggade på universitetet med oss i somras, men som vantrivdes och numera jobbar. Hon kommer från Italien och vi var bland annat på konsert förra veckan och lyssnade till en jordansk kristen kör. Benedetta känns personlighetsmässigt som jag, så vi kan prata i timmar och timmar om allt möjligt.

Rose - australiensiskan som går i min klass och som jag hittills kommer mest överens med. Hon bor tillsammans med en skön nederländska inne i Jabal Amman, och tillsammans med dem och deras många jordanska vänner går jag ut och äter och festar.

Amman - ett nytt Yemen?

Onsdags öppnade sig himlen för första gången på riktigt sedan jag kom hit, och regnet bara öste ner! Efter några minuters letande efter taxi, utan framgång, var jag tvungen att gå igenom en vattenpöl som räckte upp halvvägs till mina knän för att komma inumhus i MajdiMall, som Bilal bland annat jobbar i. Även därinne läckte taket, så att massa varor blev förstörda. Jag har aldrig sett ett sådant trafikkaos som Ammans denna dag... Bilar körde fast i vattenmassorna, och jag blev vittne till två stora trafikolyckor bara på den lilla sträcka som vanligtvis tar dryga 5 minuter - denna dag dock mer än en timme. Jag fick skjuts av en kompis till Bilal, som faktiskt har bott i Stockholm i 5 år!, eftersom det var helt omöjligt att få tag på en taxi... Jag satt där och önskade att min kamera inte låg hemma - för så nära en översvämning har jag aldrig varit. Även om det finns vattenbrunnar här, så verkar de inte fungera väl när det väl gäller... Det jag såg framför mig påminde mig om de Yemen- och Marockobilder jag sett under senaste veckan med översvämingar. Så, då kan ni föreställa er...

Inte nog med att det har börjat regna - nätterna är numera hur kalla som helst! Jag sover med 4-5 filtar plus raggsockor. Jag förstår inte hur det har kunnat vända om så snabbt, men nu kan jag knappt vara på mitt rum utan "heater", och går och dricker varm mjölk, te och soppa för att hålla värmen... Jag vet inte om det är jag som har varit borta från kylan alltför länge, eftersom exempelvis danske Christian som kom tillbaka hit för endast en månad sedan inte har några som helst problem med kylan..? Husen här har i alla fall inte mycket till isolering, så att man nästan måste ha lika mycket kläder på sig inne som ute... Eller som idag, då jag tog av mig kläder när solen värmde ute i friska luften, medan jag huttrade härinne. I vilket fall som helst, så verkar vintern ha kommit på riktigt, och jag förstår varför ordet "vinter" och "regn" heter samma sak på arabiska - shittaa! Jag hoppas jag hinner hitta några passande skor tills nästa skyfall...