Under den senaste månaden har jag, genom imam Mustafa, lärt känna en jordansk familj... Eller snarare mycket mer än så - blivit en del av den! Precis efter tentorna (som jag för övrigt tror att jag klarade ganska bra - insha'allah) flyttade jag in hos dem, och har nu till och med fått ett eget rum! De flyttade själva en vecka tidigare från en liten lägenhet med endast två sovrum (för 6 pers!) till en betydligt större lägenhet i ett av Ammans mer välbärgade områden...
Jag är jätteglad att jag får bo hos dem, för att kunna lära mig språket och kulturen bättre, men också för att faktiskt ha en familj här. De bryr sig väldigt mycket! Ibland nästan lite för mycket... ;-)
Mustafa
Familjen består av pappa, Abu Bakr, mamma, Umm Bakr, sönerna Bakr (31) och Bilal (25) och döttrarna Ayat (27) och Riim (20). Alla bor fortfarande hemma, då de är ogifta. De är muslimer, och ganska troende sådana, men samtidigt toleranta... Kanske mycket på grund av att Abu Bakr arbetat i USA under 10 år. Familjen tillhör nog någon slags medelklass här, även om de 4 som arbetar tillsammans tjänar ihop cirka 13000 svenska kronor i månaden... Och då arbetar de minst 6 dagar i veckan! Ibland har jag lite dåligt samvete för mitt stipendium som ger mig en dubbel månadslön, utan att jag knappt behöver lyfta ett finger...
Jag tycker att det är lite jobbigt att ta bilder av familjen, då jag ännu inte vet när jag kan fotografera dem.. (Hemma går de ju inte omkring beslöjade, men mina bilder visar jag till främlingar, vilket gör det hela lite invecklat.) Men nedan är några, bara för att ge er ett intryck.
Ovan: Ayat och Riim
Nedan: Jag och Ayat (på Jordaniens 62 självständighetsdag)
Ovan: Olof (Helens pojkvän), Helen, Abu Bakr, Bakr och Bilal - ätandes Maqlouba (en traditionell rätt härnere)
Nedan: Jag och Hanna i det gröna universitetsområdet, några dagar innan sluttentorna...
Att vi nu har lov fram till 22 juni har också betytt att en hel del har lämnat oss. Det är nu bara jag, Helen och Hema (vår amerikanska granne från gamla lägenheten) som är kvar... Så senaste tiden har kantats av avsked och sista besökare. Det är sånt som tillhör livet som utbytesstudent...
Just nu sitter jag på ett internetcafé och skriver detta. Familjen har fortfarande inte fått sitt internet (och inte heller varmvatten!), så jag känner mig lite isolerad från omvärlden, framförallt eftersom jag har drabbats av influensa och går på starka mediciner. Det är inte roligt i sommarvärmen kan jag lova. Men idag känner jag mig iaf bättre, och jag hoppas inom några dagar kunna ta mig iväg till Egypten. Det är nästan två år sedan jag lämnade sist, så det ska bli väldigt trevligt att återse mina kompisar där och landet i sig (även om det bara är för några dagar)! Det känns ändå som "ett andra hem". Synd bara att huvudpersonen inte är där...
Så, nu har ni i alla fall blivit lite uppdaterade om vad som händer härnere. Jag hoppas alla har det bra därhemma! Det är en konstig tanke att alla ni också har sommarlov nu. På något sätt känns det ändå som att tiden borde stå stilla hemma, så att det fortfarande är kallt och grått. Men det vet jag ju att det inte är. Skriv gärna mail eller ring på skype - jag älskar nyheter hemifrån!
Jag är jätteglad att jag får bo hos dem, för att kunna lära mig språket och kulturen bättre, men också för att faktiskt ha en familj här. De bryr sig väldigt mycket! Ibland nästan lite för mycket... ;-)
Mustafa
Familjen består av pappa, Abu Bakr, mamma, Umm Bakr, sönerna Bakr (31) och Bilal (25) och döttrarna Ayat (27) och Riim (20). Alla bor fortfarande hemma, då de är ogifta. De är muslimer, och ganska troende sådana, men samtidigt toleranta... Kanske mycket på grund av att Abu Bakr arbetat i USA under 10 år. Familjen tillhör nog någon slags medelklass här, även om de 4 som arbetar tillsammans tjänar ihop cirka 13000 svenska kronor i månaden... Och då arbetar de minst 6 dagar i veckan! Ibland har jag lite dåligt samvete för mitt stipendium som ger mig en dubbel månadslön, utan att jag knappt behöver lyfta ett finger...
Jag tycker att det är lite jobbigt att ta bilder av familjen, då jag ännu inte vet när jag kan fotografera dem.. (Hemma går de ju inte omkring beslöjade, men mina bilder visar jag till främlingar, vilket gör det hela lite invecklat.) Men nedan är några, bara för att ge er ett intryck.
Ovan: Ayat och Riim
Nedan: Jag och Ayat (på Jordaniens 62 självständighetsdag)
Ovan: Olof (Helens pojkvän), Helen, Abu Bakr, Bakr och Bilal - ätandes Maqlouba (en traditionell rätt härnere)
Nedan: Jag och Hanna i det gröna universitetsområdet, några dagar innan sluttentorna...
Att vi nu har lov fram till 22 juni har också betytt att en hel del har lämnat oss. Det är nu bara jag, Helen och Hema (vår amerikanska granne från gamla lägenheten) som är kvar... Så senaste tiden har kantats av avsked och sista besökare. Det är sånt som tillhör livet som utbytesstudent...
Just nu sitter jag på ett internetcafé och skriver detta. Familjen har fortfarande inte fått sitt internet (och inte heller varmvatten!), så jag känner mig lite isolerad från omvärlden, framförallt eftersom jag har drabbats av influensa och går på starka mediciner. Det är inte roligt i sommarvärmen kan jag lova. Men idag känner jag mig iaf bättre, och jag hoppas inom några dagar kunna ta mig iväg till Egypten. Det är nästan två år sedan jag lämnade sist, så det ska bli väldigt trevligt att återse mina kompisar där och landet i sig (även om det bara är för några dagar)! Det känns ändå som "ett andra hem". Synd bara att huvudpersonen inte är där...
Så, nu har ni i alla fall blivit lite uppdaterade om vad som händer härnere. Jag hoppas alla har det bra därhemma! Det är en konstig tanke att alla ni också har sommarlov nu. På något sätt känns det ändå som att tiden borde stå stilla hemma, så att det fortfarande är kallt och grått. Men det vet jag ju att det inte är. Skriv gärna mail eller ring på skype - jag älskar nyheter hemifrån!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar