What a wonderful day!

Så har jag äntligen kommit så långt... Idag skrev jag mina sista två tentor på University of Jordan! Även om jag alltid har en liten klump i halsen när det kommer till ett slut på något, känns det då riktigt bra att ha arabiskastudierna här avklarade. Det kändes till och med som att det gick någorlunda bra, fastän ordboken inte fick användas. Jag har ändå lite svårt för att skilja mig ifrån den ;-)

ovan: vår halva klass som stannade till sista dagen... jag, Aggie och Megan (med smilet..) i den västerländska triangeln till vänster, och vår ena doktora (Maha) brevid mig.

Sista veckan har mesta tiden spenderats med arabiskaböckerna, och jag har bland annat berättat "Bröderna Lejonhjärta"-historien på arabiska för hela klassen. Jovisst, nu har jag spridit lite av Astrid Lindgrens berättargnista till en ny publik. Boken finns dock redan översatt till arabiska. Igår satt jag även och läste tidningen för att få in lite av Gaza-vokabuläret - tidningarna handlar ju givetvis mest om händelserna där, och jag var 100% säker på att vi skulle få analysera en sådan artikel på någon av tentorna (dock var så inte fallet) - och det känns som att man snart skulle kunna bli krigskorrespondent... Varje dag samlas folk i demonstationer här i Amman. Hundratusentals. I fredags gick det till och med så långt att demonstanterna kastade sten mot parkerade bilar och hus och framförallt på den israeliska ambassaden. Dock bröt polisen in - och ett stort bråk mellan de främst palestinska demonstranterna och den jordanska polisen bröt ut. Till och med nyhetskanalen Al-Jazeeras jordanske direktör skadades av poliserna och behövde föras till sjukhus. Igår fick han en kunglig ursäkt per telefon. Jag kan meddela att jag, här i Amman, håller mig undan dessa demonstationer. De är av ett helt annat slag än i Sverige.

Efter tentorna idag tog jag och Aggie oss en runda i Downtown, som bland annat innehöll en djärv lunch på restaurang Hashem. Jag har ju vägrat äta hummus, falafel och foul sedan början av min tid här på grund av min oroliga mage. Men idag gjorde jag ett undantag - och fram tills nu har jag klarat mig galant! Det var till och med rätt gott. Eftermiddagen avslutades på mitt, Aggie och Megans favoritställe, Jafra. Detta är ett riktigt arabiskt hak - eller kafé - för vattenpipsfantaster och fikasugna. I Egypten kunde jag inte ta mer än ett bloss utan att hosta - men men, övning ger färdighet, idag smuttade vi på vår shisha i hela 3,5 timme! Jo, det finns definitivt en charm med det. Var dock inte oroliga därhemma, Aggie återvänder till Budapest redan på tisdag, så risken att jag skulle bli vattenpipsberoende är ytterst liten ;-) Jag sitter ju knappast och delar munstycke med Bakr på balkongen... Det kommer dock att bli lite tomt här utan Aggie. En mycket uppskattad kompis.

ovan och nedan: Aggie och jag på Jafra

Imorgon bär det förhoppningsvis av till Utrikesdepartementet! Jag vill komma åt en lista över alla jordanska ambassadörer, för att kunna räkna ut hur stor andel av dem som har palestinskt ursprung. Hittills har jag försökt maila det jordanska UD, men varje gång studsar det tillbaka. Säkerheten i detta land är definitivt på topp. Kanske framförallt om man nämner ordet "palestinian" i dessa dagar..? Eftersom att tentorna är avklarade kan jag nu lägga mycket tid på min c-uppsats. Och i och med Gaza känns mitt ämne - om de palestinsk-jordanska interna relationerna - ytterst aktuella. Det har varit en bra dag.

Förresten... Glömde nämna att vi återigen kommit upp i angenäma temperaturer här. Idag var det dryga 15 plus blå himmel och skinande sol! Samtidigt har jag chockats av nyhetsbilder på snöklädda stränder i Spanien. Hela Europa verkar ju plötsligt ha blivit kallt... Jag gör nog rätt i att stanna här ett litet tag till ;-)