Eid El-ADha - Offerfesten - عيد الأضحة

Förra veckan var vi lediga från skolan. Hela Jordanien hade ledigt. Till Mecka vallfärdade miljontals muslims från hela världen för att gå runt Ka'ba, dricka av det heliga vattnet (zamzam) och bestiga berget Arafat, precis som profeten Muhammed sägs ha gjort. För de som inte åker på hadj till Mecka, handlar "den stora eiden" om att offra djur. Om man har mycket pengar, offrar man en kamel, annars vanligtvis ett lamm. En tredjedel av köttet skall sedan gå till de fattiga, en tredjedel till vänner och släkt, och den sista delen till sin egen familj. Min värdfamilj hade detta år dock inte de ekonomiska förutsättningarna för att köpa ett lamm (det kostar ju mellan 1000 till 3000 kronor!). Och tur var väl det. Det räckte med att se grannarna slakta två lamm på parkeringen.

Usch. Jag tyckte riktigt synd om djuren. Det är ju vid dessa tillfällen man önskar att man vore vegetarian. En timme efter offrandet, kom Abdallah (vår egyptier = huspojke) med en del av lammet de slaktat. En gåva. Generöst, givetvis, men inget jag ville äta. Detta respekterades dock, alhamdulillah.

Precis som under "den lilla eiden", eid al-fitr, som firades direkt efter fastemånaden Ramadan, handlar denna högtid om att umgås med familj, släkt och vänner. Den pågar i fyra dagar, varav de två första är de viktigaste - vilket betyder fullsmockat hus om man bor i en familj som har en gigantisk släkt. Jag var glad för min värdfamilj att de hade trevligt. Själv var jag ju sjuk, så deltog i princip inte alls i firandet och socialiserandet. Jag hörde skratt och kände röklukt på långa vägar, men tillbringade nästan hela veckan i sängen. Jag sov minst halva dygnen. På tisdagen, eidens andra dag, åkte Yasser och Bilal med mig till sjukhuset för att kolla upp mig. Jag hade haft dryga 39 graders feber, hammrande huvudvärk, öronont, halsont och snuva i fyra dagar (och varit förkyld i dryga två veckor). Men inte tar läkarna några streptokockprov för det, inte. Läkaren tittade bara i halsen - såg förskräckt ut - och gav mig en hemsk injektion i handen, och skrev ut tre mediciner till mig. Jo tack, detta tar väl död på allt - såväl bra som dåliga bakterier som kan tänkas finnas. Efter att ha påbörjat denna medicinkur sov jag minst lika mycket som innan - jag kände mig ju nästan drogad. Men lagom till helgen började den ge positiva effekter, så jag kunde faktiskt inhandla ett par vinterstövlar och åka och fika med Azadeh (en lundastudent som kommit hit för att göra sin Minor Field Study i Statsvetenskap) lagom innan universitetet började igen i söndags. Jo, det var väl mitt "jullov" det.

Att det är julafton om en vecka är inte alls kännbart härnere. Inga adventsljusstakar, inga granar, ingen julhandlingsstress, ingen kännbar kyla. Vi har ju till och med föreläsningar på självaste julafton, och två tentor dan-före-dan. Men, men, på grund av att det känns som april eller september ute, kommer kanske denna jul att kunna gå förbi, utan världens hemlängtan. Vi får se. Men imorgon ska jag följa med Azadeh på skandinavisk julmarknad, så julkänslan kanske infinner sig i alla fall.

Har citrustiden börjat i Sverige än? Apelsinerna brukar väl komma innan jul..? Vår gata är nu i alla fall full med mandarinträd. Mycket fint, tycker jag. Och mycket gott.

Ps. Måste meddela att min inhandlade värmeflaska är en skänk från ovan! Den håller sängen varm hela natten, utan element eller isolering i rummet. Min bästa investering på länge.