Roman på arabiska?

Så.. då är alltså den första pluggveckan på nivå 6 avklarad, och jag kan meddela att jag för en gångs skull har riktigt stora förhoppningar inför den kommande terminen. För första gången känns det verkligen givande och inspirerande att sitta på föreläsningarna på Language Center. Finally!

För det första är vi en väldigt blandad grupp om man ser till nationaliteter (inte en stor majoritet amerikaner som det brukar vara), med bland andra taiwaneser, ryssar, sydkoreaner, amerikaner, rumäner, en kananensiska, en australieniska m.m... Dock märkte jag igår att det endast satt två killar i klassrummet, vilket gör fördelningen lite snedvriden åt ett annat håll. Stämningen är redan bra i klassen, och jag har främst anslutit mig till anglosaxerna hittils (två amerikanskor, kanadensiskan och australiensiskan plus vår käre dansk, som pluggade statsvetenskap med mig i våras).

Det allra största pluset är dock lärarna - de har både humor och auktoritet. För första gången sitter jag inte och räknar ner till att lektionen ska ta slut, utan blev snarare förvånad att den faktiskt gick så fort! Första dagen insåg jag att jag ändå kommit på en ganska bra nivå i arabiskan, då jag för det första förstod nästan allt som sades och dessutom satt med studenter som nästan alla pluggat arabiska i fyra år eller mer... (dock gjorde detta också att jag tvekade på om jag verkligen hade placerat mig rätt...) Dagen efter skrev jag dock placementtestet, där resultatet faktiskt också visade att jag skulle till sexan. Det kommer dock att bli mycket slit. Under veckan har vi bland annat läst ett teatermanus skriven av en palestinsk författare samt börjat på romanen Tjuven och hundarna av den egyptiske nobelpristagaren Naguib Mahfouz. Kan dock meddela att detta är en rolig omväxling till alla tidningstexter, även om det känns som ett mycket stort steg att börja läsa riktiga romaner på arabiska. Jag försökte mig på Mahfouz på engelska, och förstod inte ens så mycket då... Men jag hoppas på det bästa.

När vi skulle läsa teatermanuset visade det sig att vår lärare kände författaren, och hon tog upp sin telefon och ringde upp honom i Dubai, och så hade vi typ "telefonkonferens" mellan klassen och honom. Det var väl ett roligt, och annorlunda, drag av vår lärare Sana, som visst har en egen kolumn båda stora jordanska dagstidningar (Al-Dustuur och Al-Rai) samt skriver egna romaner.. Sade jag att hon bara är 28 år och doktor samtidigt..? En superkvinna, helt enkelt. Hon är dock lite dålig på att lära sig namn (vem är inte det..?), så hon kallar oss istället 3azizi (min kära) och habibati (min älskling). Det skulle nog ta längre tid i Sverige innan lärarna kallar eleverna för det, eller hur..?

Senaste veckan har annars kretsat mycket kring vårat boende hos familj Abu Bakr. Det har tärt mycket att inte ha haft ett eget rum på över fem månader, vilket slutligen resulterat i att Helen flyttade till eget boende idag. Jag bor dock kvar i "vårt" gamla rum, som jag numera kan kalla "mitt". Det är otroligt vad man ändå kan uppskatta en egen vrå som man kan stänga dörren till... Den största delen av sommaren har jag ju sovit på antingen balkongen eller soffan, så slutligen började min kropp skrika efter riktig sömn. Den kommer imorgonbitti, kan jag lova - då ska jag sova ut!

Ramadan går annars sin lilla gilla gång, och nu är det cirka 10 dagar kvar av denna fastemånad. De senaste dagarna har jag dock ätit lite grann, och faktiskt tagit med mig en vattenflaska, för att orka med universitetet. Det gör ändå skillnad att få i sig lite energi, som det så bara är några vindruvor under dagen. Ändå vänjer sig kroppen förvånansvärt fort att inte få i sig så mycket mat, för jag har till och med kunnat träna utan problem på fastande mage och utan vattenflaska. Strax före sjusnåret på kvällen äter man dock desto mer, och idag lade jag mig till och med ner efter maten för att jag var så extremt mätt... Något som är trevligt är också gästfriheten under ramadan, då man så lätt blir inbjuden till folk på "frukost", och även hela släkten samlas för att äta tillsammans. Det har varit många goda och stora middagar under den senaste tiden, kan jag lova. Även om jag fortfarande längtar efter svensk mat...