För två veckor sedan blev jag inbjuden av förstasekreteraren på svenska ambassaden, Maria, för att komma hem till henne på ”Summer Party”. Efter att ha inhandlat ett par nya sandaler, och gått in dem på ett minst sagt plågsamt sätt, anlände jag till hennes lyxiga lägenhet i stadsdelen Sweifieh. Det var roligt att komma in i en lägenhet som känns som svensk. Det var längesedan jag såg IKEA-möbler och sparsamt designad inredning… Det bjöds på allt möjligt smått och gott, inklusive chokladtårta, piråger och alkohol (vilket ändå är en bristvara i detta land). Dessutom var stora delar av Ammans diplomatfolk samlat; några från den svenska ambassaden, men de allra flesta från annat håll. Man känner sig ändå lite speciell när man blir inbjuden till en sådan tillställning, även om jag samtidigt kände mig lite missplacerad där, eftersom jag endast pluggar arabiska härnere, och inte representerar någon organisation eller nation. Men Maria själv är en mycket jordnära person, nästan i min egen ålder, och det fanns definitivt intressant folk att mingla med…
Förrförra lördagen, kvällen innan min första tenta (!), åkte jag, Reem och min amerikansk-jordanska klasskompis Christine till den sista konserten av Jordan Festival, som hållit på i en hel månad, i Jerash. Det ska nämnas att det var ett väldigt sjå med att övertala familjen, och framförallt sönerna, om att Reem skulle få följa med. Det var ju sent på kvällen…och det fanns ju så mycket folk där (många killar!)…och hur skulle vi komma hem mitt i natten från en stad nästan en timme ifrån Amman? Som tur var godkände vår kära mamma att jag bjöd med Reem, och tur var väl det, för det visade sig att hon aldrig ens har varit i denna historiska stad! Dessutom har hon ju kämpat sig igenom sina hemska slutprov!
I Jerash väntade ingen mindre än Amr Diab – antagligen arabvärldens mest populära och kända sångare – som jag lyssnat till ända sedan jag var i Egypten för första gången för dryga 3,5 år sedan! Säkerhetspådraget var rejält, och vi behövde gå igenom ett antal kontroller innan vi kunde komma fram till den romerska amfiteatern som konserten skulle äga rum i… Konserten skulle ha börjat halv nio, men en hel timme senare, efter att den fullsatta publiken stått och ropat ut ”’Amru” i något som kändes som mycket mer än en timme, kom den nästan 50-årige egyptiern ut! Och väntan var han verkligen värd – hans röst är minst lika bra i verkligheten, och han höll igång publiken på egen hand i dryga 2,5 timme, med både gamla och nya låtar mixade i salig ”cocktail”. Det är svårt att beskriva hans populäritet, för han är knappast en folkkär artist såsom Lill-Babs, som knappast alla svenskar avgudar, och inte heller en flickidol som vem som helst. Nästan alla älskar Amr Diab – unga som gamla – egyptier som jordanier som irakier - tjejer som killar – och publiken denna kväll var definitivt blandad, med en hel del västerlänningar dessutom. Jag, Reem och Christine dansade med, sjöng och klappade händerna hela konserten igenom – och det är väldigt roligt när man känner igen nästan varenda låt!
Vid tvåtiden på natten somnade jag, och dagen efter var min röst något rasslig på min muntliga tenta – men det var det definitivt värt!
(Och nu har jag försökt ladda upp mina videor från denna kväll ett antal gånger, men utan någon som helst framgång... Så tyvärr kan ni inte få smaka på känslan av att vara där :-( Tekniken och jag är ju inte alltid bästa vänner ;-) )
Sluttentorna på sommarkursens level 4 var hela fyra i sitt antal – två muntliga, en lyssningstenta samt en mediatenta – vilka vi hade på ynka tre dagar! Och då kan jag meddela att det tar tid att plugga in arabiskt vokabulär som liknar vilken tidningsartikel eller radiosändning som helst… Men på något sätt lyckades jag memorera de allra flesta, fastän det känns som att tiden aldrig räcker till. Dock spelade det ingen roll om jag pluggade som en galning inför lyssningstentan, eftersom vår ”käre” Ustädh (universitetslärare) Ahmed glömt tentatexterna hemma – så han läste helt enkelt upp en helt ny text, med ord vi aldrig tidigare hört, på vår lyssningstenta! Hur kan denna tenta visa vad vi faktiskt lärt oss under kursen?!? Det var många av oss som var upprörda. Men som Ahmed själv sade: Mafee Mushkilla – No Problem! Resten av tentorna passerade i alla fall smärtfritt, utan några större överraskningar. Men i vilket fall som helst är det mycket skönt att slippa sätta fötterna på vårt språkcenter på en hel månad!
Eget rum!
Förra veckan, efter tentorna, reste även de flesta av utbytesstudenterna hem till sina respektive länder. De allra flesta stannar bara för en termin – inte som mig och Helen, som stannar bra mycket längre – vilket innebär en hel del avsked med jämna mellanrum. Denna gång åkte även Helen hem till Sverige, för en månads semester. Detta innebär att jag nu har hela rummet för mig själv!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar