ألبَحْر ألمَيّت (al-BaHr al-Mayyit): Döda havet

För en dryg vecka sedan lämnade vi Amman för en dagstur till Döda havet. Klockan 10 stod våra två taxichaufförer för dagen och väntade utanför huset. Jag, Sanna och Helen satte oss i den ena, medan Niklas, Maria och deras två svenska kompisar tog den andra. Vår mycket trevlige palestinske chaufför, vid namn Jihad, tog oss från Ammans höjder till den lägsta punkten på jorden (420 m below sea level) på mindre än en timme. Det är endast 45 km mellan Amman och Döda havet, och landskapet häremellan fantastiskt vackert – höga berg och djupa dalar! Vi körde även förbi platsen där Jesus med största sannolikhet blev döpt, även om det visst finns åtminstone en till ”Baptism Site” i Israel.

Vi tillbringade dagen på den allmänna stranden Amman Beach, hit även jordanska skolbussar körde för en trevlig dagsutflykt. Just som jag skulle ta mig ur taxin krakade dock på låret – och när jag tittade ner var det en stor reva i mina favorit-linnebyxor! Nu är tiden definitivt ute för dem… :-( Nästan med en gång kände vi på vattnet, som faktiskt redan nått varmare temperaturer än Östersjön någonsin når! Jag, dum som jag var, försökte crawla utåt – men då skrek dem från stranden att sluta – och med rätta – för får man vatten i ögonen här går det knappt att ta sig tillbaka till stranden – SÅ ont gör det, på grund av allt salt! Men jag klarade mig bra, och känslan när man kom ut på djupare vatten var obeskrivlig – snacka om att flyta som en kork! Hur man än ansträngde sig gick det inte att trycka ner sig minsta i vattnet. Och att simma är en omöjlighet – man får helt enkelt ligga och njuta på ytan – för aldrig har det varit lättare att flyta!

Vi spenderade resten av dagen på stranden – med en bra bok, picknick och supersällskap. Solen sken inte direkt, men varmt var det – både i luften och vattnet – och på andra sidan vattnet kunde vi skymta Israels kust – dit visst en turist var på väg, då han nått långt långt ut från strandkanten… Dagens höjdare var när vi smörjde in oss i lera, direkt från havets botten. Jag tyckte mest att det var en kul grej, men efter en lång stund av skrubbande för att få bort den svarta färgen var jag verkligen len som en babyrumpa. Häftigt vad naturens egna produkter kan göra :-)

Vid halv fem åkte vi tillbaka med Jihad, som väntat på oss hela dagen på stranden (stackarn..). Väl framme hälsade han oss välkomna hem till sig någongång, då hans fru vill bjuda på den palestinska maträtten Maqlouba. Insha’allah (”Om Gud vill” – mycket vanlig och användbar fras som kan betyda allt från ja till nej och däremellan, beroende på hur man betonar orden) kommer vi att hälsa på honom. Jag hoppas att det blir så.